Kvinnomisshandel handlar om maktutövande våld
Män brukar inte våld mot kvinnor för att de är arga. Alla människor blir arga.
Män brukar våld mot kvinnor därför att det ingår i en maktutövande och maktupprätthållande strategi. Kvinnomisshandel är därmed inget marginellt problem utan ett struktuellt problem som i botten handlar om jämställdhet. I jämlika förhållanden sker inget våld. Vilken kvinna som helst kan drabbas av en misshandlande man, det beror inte på henne, det är mannen som helt äger problemet.
Barnen blir också offer för våldet, antingen genom att de själva blir utsatta eller att de ser eller vet att deras mamma misshandlas.
Vårt värdesystem skyddar män som misshandlar inom familjen. Tabun, myter och fördomar håller människor i okunskap. Därför är det viktigt att informera och synliggöra för att få en värdering- och attitydförändring. Men varför sker attitydförändringen så långsamt? Är det så att alltför många män och kvinnor med en position och ledande roll i samhället fortfarande är patriarkatets lakejer, medvetet eller omedvetet, därför att de har fördelar av det?
En misshandelsrelation är ingen vanlig relation med motsättningar mellan rätt eller fel och det handlar inte om en örfil utan om systematiskt kontrollerat våld.
Alla män misshandlar inte men alldeles för många män utövar systematiskt och upprepat våld och hot om våld mot sin partner. Dessa män finns i alla samhällsklasser och yrkesgrupper och ju högre upp på samhällsstegen, desto mer tabubelagt är det. Det handlar alltså om vanliga män, dvs inte utslagna, missbrukare eller kriminella och han kan vara din granne, arbetskamrat, chef etc. Genom sitt våld och hot om våld har mannen i syfte att markera var gränserna går för kvinnan, hur hon skall tillåtas bete sig, prata, tänka och känna. Långsiktigt vill mannen ha kontroll och maktherravälde om kvinnans hela liv. Hans behov av makt gör att han själv känner sig vanmäktig när kvinnan markerar sin integritet och framför självständiga yttranden. Ingen man vill kalla sig, eller se sig som kvinnomisshandlare och alla män bär inom sig ett hederskodex, man slår inte kvinnor och barn. Går han över gränsen så har hans manlighet havierat.
Vanliga drag hos den misshandlande mannen
Får allt till sin egen fördel, även nackdelar
Saknar ånger och skuldkänslor (kan prata som om...)
Saknar helt intresse för de följder deras handlingar får för andra människor
Ser sig själva som överlägsna som har rätt att leva efter sina egna regler även om det skadar andra
Makt och kontroll över andra
Svårt att acceptera att andra har åsikter som skiljer sig från deras
Känner sig inte besvärade av sitt beteende
Överdriven syn på sitt eget värde och sin betydelse
Påstridig, trovärdig och vältalig
Labilt temprament, manupulativ och lögnaktig
Han ser inte sig som förövare utan som offer och kan därmed inte se vidden av sina handlingar och mönster.
Kvinnan i en misshandelsrelation
Kränkningarna uppstår inte plötsligt och framför allt inte i början av relationen, utan smyger sig in i vardagen varvat med en stark kärleksupplevelse först då relationen är etablerad.
Efter hand påbörjas en "normaliseringsprocess", en process av förändring och nedbrytning och psykologiska mekanismer som skapar starka bindningar. Våldet börjar nästan alltid med psykisk misshandel, i början mycket subtilt, med nedsättande omdömen som hon har svårt att förstå meningen med. Vårt värdesystem har fostrat kvinnor att förstå, jämka och hålla ihop. Därför uppmärksammar hon inte vad som händer utan tänjer på sina gränser, hon anpassar sig. Steg för steg bryts hon ner och dras in i mannens behov av kontroll över henne. Han skapar förvirring genom att slå om från charm till raseri utan förvarning. Det känslomässiga beroendet förstärks när våldet växlas mellan värme, ömsinthet och omsorg. Misshandlade kvinnor liknar tortyroffer, men kvinnan kan ha svårare att se fienden, då mannen uppträder i två roller (Dr Jekyll och Mr Hyde). Minns du Norrmalmstorgsdramat?
Man kan fråga sig varför hon inte går.
Frågan borde formuleras: -"hur vågade hon lämna honom"? Hon borde hyllas för sitt mod och sin handlingsförmåga att våga och orka lämna honom i en oerhört pressad situation!!!
Kvinnor som lever i ett tillstånd av våld och hot om våld börjar omtolka och bagatellisera våldet. Det är svårt att tänka rationellt, situationen gör henne förvirrad. Hon "ser" inte våldet eftersom det är för smärtsamt, hon stänger av sina känslor. Först när kvinnan väl är ute ur relationen kan hon tolka och sätta ord på sina erfarenheter, som just våldshandlingar.
Den misshandlade kvinnan kan vara lika rädd att leva med mannen som att lämna honom. När hon vill avbryta relationen upptrappas i regel våldet. Många kvinnor känner skam och skuld över att leva med en man som skadar och kränker henne och istället för att berätta för någon så bär hon på sin mardrömslika hemlighet. Om mannen har en charmig och manipulativ sida så är risken stor att ingen tror henne, eller tror att hon överdriver. Gemensamma barn och/eller gemensamt företagande och ekonomi är ytterligare en orsak som försvårar att lämna relationen och i regel hoppas hon att han en dag skall ändra sig, han har också en fin sida som hon tycker om.
Man kan ställa sig frågan, varför går inte mannen då han uppenbarligen inte är nöjd med sin kvinna utan måste "kämpa för sitt liv" för att få henne att lyda honom?
Hur kan kvinnan frigöra sig?
Om mannen inte är villig att söka professionell hjälp, utan bagatelliserar, skyller ifrån sig eller förnekar våldet, är enda lösningen att bryta relationen. Kvinnan behöver i regel psykologiskt stöd för att komma ur förhållandet och också hjälp tiden efteråt. En kvinna som som under kortare eller längre tid utsatts för hot om våld och våld har levt i ett chocktillstånd. Det är en traumatisk upplevelse som i de flesta fall behöver lång bearbetning.
En polisanmälan är en viktig markering vid misshandel, olaga hot och grov kvinnofridskränkning och i svåra fall kan det behövas juridisk hjälp som besöksförbud, personligt skydd, identitetsbyte eller förflyttning till annan ort. Man får hoppas att medvetenheten i samhället höjs, så att förövaren förflyttas och inte offret.
Vardagspsykopaten finns mitt ibland oss och det är svårt att upptäcka honom innan det är försent
En typ av män som misshandlar fysiskt och psykiskt har fått epitetet vardagspsykopat. Han finns mitt ibland oss, lever ett vanligt liv, och är ofta framgångsrik i sitt yrke. Han begår inte brott men hans anhöriga utsätts alltid för psykisk misshandel. Han kan konsten att väcka starka känslor hos sina kvinnor. Han är vältalig, charmig och romantisk när han har lust och elak och kontrollerande när andan faller på. Ena dagen bedyrar han sin kärlek, nästa blir hon lurad, bedragen, hotad eller misshandlad. Han spelar hjälplös och sårbar för att väcka medlidande och han uttrycker ofta vikten av att vara empatisk men är själv helt oförmögen att känna empati. Han klandrar andra för de beteenden som han själv har och han är i regel sjukligt svartsjuk.
Vackra ord verkar vara inlärda repliker
Vardagspsykopaten kan ha kloka analytiska och logiska värderingar, något han gärna talar om men som han inte kan leva upp till i relation till andra. Här kan man lätt låta sig luras. De flesta av oss tror på vad andra säger och litar på människor i allmänhet. Mötet med denna dubbelnatur innebär att man först möter värderingar och synsätt som man kan dela, när man stegvis upptäcker att man utsatts för lögner, manupulation och nedvärdering uppstår frustration och förvirring. Människor runt den här personligheten spelas alltid ut mot varandra, vilket skapar misstänksamhet och osäkerhet. Alternativ terapi och kurser i personlig utveckling gör honom farligare, för han är oförmögen att leva och vara det han lär. Han lär sig bara nya kärleksfulla repliker som han kan manipulera med. I sin tanke är han alltid rätt, framställer sig som den gode, och försöker aktivt få den andre fel. Hävdar kvinnan sin rätt gentemot en sådan här personlighet är risken stor att han tar till våld eller hot om våld.
Jämställdhet går aldrig att kombinera med denna personlighet av den anledningen att jämställdheten är det stora hotet för honom. Han tappar makten och kontrollen vilket är hans grundläggande rädsla. För att överleva måste han ha makt. "Han kämpar för sitt liv" .
Det går inte att logiskt och analytiskt resonera sig fram med varadgspsykopaten. Hans inneboende rädslan är starkare än ett analytiskt och logiskt resonemang. Överlevnadsstrategin är manupulation och hot, och han vänder på sanningen för att skydda sig själv. Hans ofrihet och rädsla kan drivas till absurdum eftersom han ständigt måste undanröja hot som i de flesta fall är hans egna fantasier.
Eftersom det aldrig går att upprätthålla överenskommelser med en vardagspsykopat så är absolut nödvändigt att bryta förhållandet och även här behöver kvinnan professionell hjälp, stöd och skydd.
Förståelse och kunskap och en förmåga att känna igen sådana personligheter skulle kunna åstadkomma en stor förändring i samhället och i våra liv
Som medmänniska är det också jätteviktigt att lägga sig i, om man misstänker att någon som man känner utsätts för våld och hot om våld. Det kan rädda liv!
Och var är ni män som öppet vågar bryta könsmönstret, höj er röst! Att tiga är att samtycka!
Jag rekommenderar dig att gå in på www.fagelfenix.net för att läsa mer om barn och kvinnomisshandel.